Återkomsten till arbetslivet var viktig!
Nobina
Jobbet Norge 25/8 2008 - 2010
Netbuss
Jobbet Norge 1/6 2010 - 2012
Nobina Nora
Siljan Buss Mora
Björks Buss Tärnaby
Sälen Buss Fiskarheden
Connect Bus Hällefors
Erikssons Buss
Älvdalen/Idre
|
Korpral
Gifting
När
utrymmet krymper till en husvagn och ett föråd,
då tvingas man sortera bland sina tillhörigheter!
Fram
kommer dokument som påminner om ens stridigheter med livet och
myndigheter! Hela tiden påminns man om oförätter som
människor med fint jobb och god ekonomi bjudit på i sin välmening
om sitt eget arbete och respekt hos arbetsgivare!
Vårdens
misshandel (för det är det) har allt sedan 1967 påverkat
min dag! Problem med ryggen efter ett fall i skolan sjätte klass,
gav första uttrycket jag bär med mig! Lokalläkare ger
uttalandet:
"Du är ju bara en simulant, se till att du får ett jobb!"
Fem minuter hos Arbetsförmedlingens Länsläkare gav ett
annat besked!
Smartheten, förnuftet och fantasin var fantastisk och gav mig rätt!
Besök: "Varsågod och sitt!" Han sitter och leker
med en penna. Jag sätter mig. "Hur var resan från Ludvika?"
"Jo, den var bra!" Det har gått två minuter sen
jag kom in! Plötsligt sprätter han pennan ner på golvet
framför mina fötter! Jag böjer mig spontant ner för
att hämta upp den.
"Tacka fan för att du ska ha omskolning från Maskinelektrikrer!"
Han kunde se att jag inte simulerade!
1990 var arbetsmarknaden fortfarande ett problem för mig. Trots
utbildning 3-årig Ekonomisk Gymnasie utb. 60 högskolepoäng,
1-årig kontors och datautbildning samt full behörighet på
person- och transport trafik.
När jag idag går igenom en brevväxling med Af, då
vet man inte om man ska gråta eller skratta åt vansinnet!
Som livet runt mig är idag, så är det lätt att
tårarna för övertaget! Men jag kämpar emot!
Men det är ju inte stopp där/här!
Mitt i det här har vi samma problem som idag! Vården gör
inte det man ska och på det sätt man bör hantera människor
i vården. Jag vet att jag inte är ensam om att misshandlas,
på grund av okunskap!
|
Korpral
Gifting följer mig på min väg genom livet. Mellan
augusti 2008 och december 2012 betraktade han livet i
Norge, antar att han fann, liksom mig, att livet där är
bättre
än i gamla Svedala. Där finns en optimism som inte kräver
bidrag för att starta verksamhet. Inte bidrag för att
anställa
folk. Byar som i Sverige inte utvecklas har en annan vision i
Norge. Där byggs nya bostäder, jordbruket fungerar på
all
brukbar mark. Ingen gröda blir lågornas rov för
att EU-ska
betala ut bidragspengar. När man ser Uppdrag Granskning
och hör floran av svartjobb här i Sverige, då
gläds man över
att företagare och arbetare i Norge har insett att arbetslivet
inte har glädje av det och hoppas att man inte tittar över
gränsen för att sen ta efter. När vi betalar vår
skatt ska den
så effektivt och så snabbt som möjligt åter
vara i produktion.
Om pengar vandra mellan många händer via Stockholm,
Bryssel och hemkommun så försvinner alltid större
delen på
vägen. Till helt onödiga saker. Lyxiga stolar i styrelserum
som väldigt sällan används och som är tunga
och besvärliga
för lokalvårdaren. Stolen som montören vid bandet
ska sitta
på i 8 tim är det ingen som bryr sig om.
Sen detta skrevs som ursprungstext har mycket hunnit
hända!
|
Här kommer det att bli en del länkar som
berättar om vad som hänt under
livets gång sen den här sidan lämnades åt sitt
öde (augusti 2008) för jobbet
vid bussratten! Men även ideer om hur framtiden ska gestalta
sig och visa på
möjligheter för dem som vill följa mig till ett ekonomiskt
oberoende!
Målet att bygga fotosidor av tiderna på dessa orter!
Nora
- Örebro - Hällefors
Mora
Sälen
Älvdalen/Idre
Skicka mail till
© Leif
Rehnvall
Mina och andras
kommentarer om livet och handlingar i vårt land och vår
omvärld.
Det måste finnas sunt förnuft och saklighet om dina kommentarer
ska accepteras.
Uppdaterad
2023-12-16 © Leif
Rehnvall
|