Ett liv styrt
av rygg, B12
och Vård och arbetsmarknad!
Kom ihåg vad man säger ditt liv styr du själv!!!
|
|
|
Jag kommer
att lägga upp en del kommunikation mellan mig och Af vid
tiden av 1990!
1990-10-31
|
|
Snabbare väg
längre ner!
|
Mitt
aktiva liv!
Först
av allt vill jag säga att jag har levt ett relativt bra
liv, men att det kunde ha varit bra mycket bättre om rätt
saker hade gjorts av vården i första hand och Arbetsförmedlingen
i andra hand! I dag ser jag inte att min omskolning till fotograf
var det bästa (fast jag ville och trodde då!), att
mitt studerande vid KomVux inte gav något för arbetslivet
(var jag medveten om redan då jag började).
Så
var det för flertalet, som gick dessa utbildningar på
70- och 80-talet! Penningbidrag till behövande! |
Ett
yrke det är vad du ska ha!
Det sa min pappa när jag vill börja Realskolan,
som min folkskolärare rekommenderade!
Examnen
från 7-årig folkskola och Konfirmation blev
slutet på vistelsen i Älvdalsåsen! Men
körde buss i linjetrafik hösten 2021 genom "min"
by! Tiden före Älvdalsåsen började
på ett småbruk i Ren, Bollnäs, Hälsingland.
Så gick vandringen ut till vattenrallarvärlden.
Resa i flyttbussen 8 år gamal via Sundsvall till Junsele.
Ett och halvt år har mycket att berätta, men
det får
bli på annat håll. Så vidare till
Tvärålund och Tväråbäck skolor,
det finns så många minnen! En period var min
mamma slav under bruket av Valium, mängder förskriven
av en läkare, som vi inte kan förstå idag!
Jag fick 25 öre för att jag sjöng Hadderian
hos bonden när vi hämtade mjölken! Mamma
var med på fiandet av första Fru fridagen på
biografen i Tvärålund och berättade att
pappa hade stekt hare och bjudit på till middag. Äventyr
att som tio-åring åka tåg från Vännäsby
till släktingar i Bollnäs. Norrlandspilen, nattetid,
där vuxna medresenärer välvilligt ställde
upp som stöttor.
Men så
gick flyttlasset till Dalarna och Trängslet, hamnade
i en skogskoja mitt i bygget för sommarens vistelse,
75 m från fisken i Österdalälven. På
andra sidan kojan gick transporterna med lastbil, dumprar
och truckar som jag fick åka med när jag ville.
Skolan och hösten blev det flytt till Älvdalsåsen.
Vi hamnade i en tvättstuga. Våra möbler
stog kvar i huset som var hyrt i byn Garberg söder
om Älvdalen. Tre månader innan vi flytta in så
bodde min nuvarande särbo i det huset. Kom vi på
1985, då vi blev tillsammans. Efter en tid blev huvudfastigheten
ledig och vi flytta in där. Idag det rosa huset vid
Åsbron, Ferun i Åsum! Även där är
det nu ett kraftverk!
Tre år i en Folkskola av B2 form, vi var tre klasser
i vårt klassrum! 5-7 klasserna, folkskollärare
Helge Wimelius tag sig an mig som femteklassare. Snabbt
såg han mina problem i mattematiken! Min granne som
gick i sjuan,blev mitt stöd i femman som ledde till
att jag kunde leda en lektion i mattematik när jag
kom upp i sjuan! Tekniken lockade mig när jag inte
fick studera vidare. Så veckan efter examen så
tog jag rälsbussen från Mora till Edsbyn för
att hälsa på farbror Per på Empo, Freluga,
Bollnäs. På måndagen så for jag ner
på stan. Gick in i första bästa radioaffär
och sökte jobb! Fick en praktikplats som jag kunde
börja på när semestrarna var slut! 15 år
och klent byggd, bar jag dåtidens TV-apparater. Inackorderad
och föräldrarna betalade logi och hyra, lönen
var inte mycket att hurra för! Ägaren fick problem
och flyttade ur sin lägenhet, jag fick överta
den och kort därefter anlände mina föräldrar
och flyttade in hos mig. Pappa hade blivit arbetslös
då bygget med Trängslet närmade sig slutet.
TV-firman gick i konkurs och jag fick jobb som springgrabb
på tapetserarfabriken Record. Jag bar trästommar
till tapetserarna, klippa tyg fick jag inte för det
måste man vara 18 år för sköta bandsågen!
I pauser mellan bärandet, fick jag hjälpa någon
tapeserare med att försöka klä stommen. Vilket
gör att jag senare i livet klätt om någon
stol, soffa och fåtölj. Nu började utelivet.
När jag kom hem sent på natten och föräldrarna
låg och som då såg hyresvärdinnan
att jag gick och länsade kylskåpet. Rapport till
mamma, givetvis gick inte rapporten hem, utan det var okey,
det jag gjorde mitt i natten. En släkting ägde
en fastighet bara ett par hundra meter från vår
bostad och när en lägenhet blev ledig, fick mina
föräldrar hyra den och jag följde med. Men
mitt leverne på fritiden var lite för häftigt
enligt min pappa, min första riktiga fylla innebar
blackout! Gänget på mopeder, drog ut till en
kompis föräldraras sommarstugs. Langad sprit hade
vi fixat, känslan att jag tömde min flaska är
klar. Jag slocknade, men tydligen hann jag med lite annat
också. Vi ställde kosan hemmåt när
ljuset var på väg upp i sommarnatten. Plötsligt
blev vi röksugna. Men tändstickorna hade vi gjort
slut på ute vid stugan. Så då blev det
att ta lite trassel från verktugslådan på
mopeden. Lossa bensinslangen och droppa lite bensin på
trasslet, utnyttja gnistan från tändstiftet att
få till lite eld.
Ett hastigt uuvaknande av en ilsken pappa, "var i helvetet
har du varit i natt?" Utanför stod mopeden med
lera upp över halva hjulen. Jag rusade upp mot slasktratten
och la en pizza som det blev att heta när Ugglas låt
blev uttrycket för att spy efter en fylla. Jag kunde
inte vara hemma så jag drog iväg till Sävstaås
travbana, där skulle Jockie Bonnier göra världens
race. Jag mötte gänget och frågade var min
ständiga kompis var (inga mobiler att snacka med varann
på den tden), " det borde du veta att han inte
får gå ut sönderslagen som han är,
du gav han ju en rejäl omgång." En märklig
tanke att jag en gång i livet gjort en sån sak.
Det var väl första tecknet på det som fick
lov att behandlas 1995!
Konfontrationen med pappa, fick mig att fundera på
att komma iväg från Bollnäs. Tänk om
han vetat att jag lånade älgstutsaren på
nyårsafton. Stilade inför flickorna med att ute
på Varpens is skjuta salut. Ulla Rönn var en
gummijänta som var med. Gummijäntan uppträdde
i parkerna med sin elastiska kropp. En tid då flickor
var det enda man hade i huvudet.
Men jag kände att jag ville stå på egna
ben! Sökte till ASEA:s Industriskola och fick anställning
med utbildning till Maskinelektriker. I april 1961 packades
resväskan ich jag drig iväg. |
Mötte
ett gäng grabbar som skulle hitta sina livsstilar.
Komna från större delen av landet. Så synd
att man tappar kontakten. Bara en som finns på min
Facebook Charles
Swenson och ena sonen till värdparet i Västerås.
När kursen startade hade man inte bostäder färdiga
till oss inne i Västerås, utan vi hamnade på
en ungdomsskola i Kolbäck, med en några år
äldre ASEA medarbetare som en slags föreståndare.
Man kom helt oförberedd på att klara sig själv.
Visst vi hade vår "föreståndare",
men det mesta fick vi grabbar lista oss fram till själva.
Att möta våren som 17 åring i Kolbäck
var ju spännande. En otroligt fin bygd. Jag brukar
ha livet och händelser inpräntat i mitt huvud,
men här saknas ganska mycket känner jag. Minnena
från Folkets Park med "Jerka" Jerry Williams
och den generationens artister finns där. Promenaderna
utefter kanalen.
Midsommarfirande var väldigt speciellt. Vi var ett
gäng som hade bestämt oss för att göra
det vid Strömsholms slott om jag inte minns helt fel.
Det var en promenad som hette duga. Har för mig att
vi tog oss över kanalen från skolan så
vi kunde gå via Mölntotp och Vallby. Ryggsäckarna
var lastade med klirrande glas.Bra att tvingas tänka
tillbaka och minnas vilken roll livet har haft. Man har
inte alltid varit så städad som man vill göra
gällande. Det var långa och blöta promender.
Minns att jag var väldigt blöt om fötterna
på vägen hem. Skulle vilja minnas så mycket
mer. Det var väl innehållet i flaskan som gör
att jag inte kan få fatt i det. En svag aning om att
jag höll om en flicka på promenaden hem.
Vår s.k. föreståndare åkte Scooter.
Att göra det på grusväg är inte det
lättaste. Han tappade fästet i gruset och gjorde
en våldsam vurpa, inlagd på sjukhus sista tiden
för oss i Kolbäck.
Så blev det flytt in till Hammarby, Västerås.
Sigfrid Edstöms gata. |
Vi på
Sigfrid Edströms gata
Promenad Kolbäck-Strömsholm
|
Inackorderad på ett "pojkhem", tillsammans
med 11 andra grabbar. Mat och husrum och en mindre lön
stod företaget för! Min tredje fylla gav samma
slutpunkt som första. En lördagkväll, festade
jag och några kompisar i en lägenhet in mot stan,
det flödade med alkohol och jag fyllnade till ordentligt
och fick för mig att jag skulle gå hem till pojkhemmet.
Men på väg över gatan så kliver jag
ut framför en bil som stannar med tjutande bromsar.
Vaknade/nyktrade till i armarna på ett par poliser!
De ville ta mig in till stationen för häktning.
Men det skulle varit katastrof för mig. Slut på
skola och hemskickad till föräldrarna! Lyckades
övertala att de kunde lämna mig vid pojkhemmet!
Stilla smög jag in! Oupptäckt! När man ser
tillbaka på tiden vid pojkhemmet känner man en
förtröstan att fått en så bra tid
med riktigt goda kompisar. Vår föreståndarfamilj
var helt underbar. Man fick ju veta hur grabbarna i grannhusen
upplevde vissa saker. Vi kom från i stort sett hela
Sverige. Örnsköldsvik i norr till Mönsterås
i söder och två Isländska killar som var
lite äldre än vi övriga.
Skolan styr upp väldigt mycket av tiden. Men närheten
till ungdomsgården gör ju att man snabbt växer
in i tonårsgängen och det andra könet blir
det största intresset. Så börjar raggarlivet
locka. Skaffa körkort, har svårt med backningarna
i PV:n. Så när uppkörningen skulle göras
hade hag tränat backningen väl och valde att backa
in på den parkering jag fick tilll uppgift att göra.
Resan hem till körskolan blev en skräckresa. Damen
som körde gjorde sin 25 uppkörning. Vid en trevägskorsning
(vänstertrafik) en högersväng, får
vi möte med en lastbil att vi hinner undan är
tack vara lastbilsförarens kraftiga inbromsning. Jag
och besiktningsmannen bara skakade av skräck. Väl
framme vid körskolan vänder han sig direkt till
mig och säger att jag är godkänd och att
han vill prata med mig inne på kontoret. Kan höra
hans upprörda röst när jag lämnar bilen.
Väl i samtal på kontoret får jag beröm
för att valt att backa in på parkeringen. Han
hade fått upplysning om mina problem med nacke och
backandet. Min första körning blir i en kompis
Opel Kapitan Diplomat. Dansresa till Avesta, sätter
mig i klistret man reder ut. Halkan gör det väldigt
riskfyllt för en ovan förare, speciellt vid den
tiden då vi körde på vanliga sommardäck
året runt.
Jag upplevde tiden vid ASEA som väldigt givande. Fick
en god uppfattning om hur stor skillnad det kunde vara mellan
basar på de olika löpande banden. Var tredje
månad får vi skifta praktikplats de två
första åren. Hur kommer det sig att en man kan
vara en jävel som arbetsledare vid ett band på
Mimer och vara toffel bredvid frun som föreståndare
på grannpojkhemmet i Hammatby. Men inte bara under
arbetet såg man skillnader mellan personer och klasser.
I NTO-gården hade jag lärt mig bjuda upp och
fått lära mig hyfs och fason. Dansen och dansbanan
var jag van vid hemmifrån Långnäs parken
i Bollnäs. Ställer in sig på att få
en stimmulerande kväll på Rotundan, kanske nån
man dansat med ute i Kolbäck finns där. Vad är
det här? Fyra grupper på dansgolvet! Jag tar
modet till mig och kliver ut för att bjuda upp."Får
jag lov"? HHMMM, dig dansar jag inte med, håll
dig till jobbarflickorna". Jag hade råkat gå
till guppen kontorsflickorna, hemmahörande på
Ottar, Nore och Melker-kontoren, det fina folket. I parken
kommer man i kontakt med jazzen. Glenn
Miller, Louis
"Ludde" Armstrong, Glenn
Miller, Maynard
Ferguson, Charlie
Parker & Dizzy Gillespie, Gene
Krupa att få chansen att lyssna till de här
musikerna live, det har satt sina spår.
Mer och mer hamnar jag mot tester av maskiner. Ute på
verkstaden Örjan ser jag den nya avdelningen för
aluminiummotorer växa upp. Patentent var egentligen
ett Hägglunds patent som ASEA kommit över vid
övertagandet av delar i företaget. Om jag återberättar
det jag fått höra så handlar det om att
ASEA ägde distributionsvägarna och man ville åt
Hägglunds bandvagnar och annat försvarsmaterial.
Man ströp distrubitionen och Hägglunds fick ekonomiska
problem. Produktion av alluminiummotorn lades i malpåse.
På 50-talet byggdes en ny fabrik för elmotorer.
Men inget om ekonomiska problem i början på 60-talet,
eller övertagandet av motorfabriken i Ö-vik finns
det att läsa om på nätet. En Italiensk el-motor
tillverkare satte upp en fabrik för att tillverka alluminiummotorer
i början på 60-talet. ASEA placerade en liknande
fabrik intill den italienska. Vore så intressant att
veta alla detaljerna runt det jag har hört från
olika håll genom åren. Jag vill inte hävda
att det finns sanning i det här. Men makt och maktspel
har ju förekommit, på många sätt i
vårt land och övriga världen. Många
vill ju kalla det korruption. Inte samma typ av korruption
som är vanlig i flertalet andra länder.
Jag har tillsamman med rumskompisen, flyttat ut på
stan i hyrd lägenhet. Han är ägare av en
VW 1300. Vasaloppet 1963 hamnar vi i Östnor hos min
brevvän Britt-Marie Norlin. Vi är på dans
i Östnors bygdegård, ska skjutsa hem en vän
Cissi till Selja, Karl-Erik väljer att gå och
lägga sig. Jag och flickorna åker. Klockan är
snart 03, fortfarande en del trafik. Vid dåvarande
badhus korsningen Vasagatan - Hantverkargatan kommer en
Isabella flygande fram från Smidjegrav, jag kan inget
göra för att undvika en kollision. Flickorna blir
förda till lasarettet och jag blir förhörd
av polisen. Jag blåser grönt, medans föraren
av andra bilen inte gör det. När förhöret
är avklarat får jag världens resa upp till
lasarettet i polisbilen. Jag minns så väl överfarten
av järnvägen i Mora-Noret, numera cyckel och gångväg
mellan Vikmansvägen och Lasarettsvägen. Blåljus
och hastighet över 50 Km, jag var rädd. Framme
vid lasarettet blev det prat och kram av polismannen vid
min sida. Effektivt hade de fått mig att glömma
smällen strax innan. Det blir ett snöpligt slut
på helgen. Att komma hem med Britt-Marie omplostrad
och tvingas berätta för Karl-Erik att vi inte
hade någon bil att åka i hem till V-ås,
utan får lov att ta tåget.
Så kommer kraftverksbyggandet in i mitt liv igen.
Hamnade på Emaus fabriken som testare och hade att
göra med bl.a. generatorn till Åsens krafverk.
Byggt 400 m från vår bostad mellan 1956 och
-59. Var även med och testade vätgasgenerationer
som skulle till New Zeeland.
Under tiden har jag blivit med en Volvo PV 444 1951. Köpt
tillsammans med en kompis. En historia värd ett eget
kapitel. Ger mig än idag dubbla skuldkänslor.
Köpet var inte populär sett från mina föräldrar,
även om jag såg till att komma hem oftare. Min
ekonomi var ju inte den bästa och det innebär
att jag inte helt kunde ersätta honom. Bilen stog på
mig och han hade gjort en miss med trimmad moped och kunde
inte få sitt körkort. När han får
det så har han ekonomi att skaffa sig en Yankee. Jag
blir ensam om PV:n flickorna som jag börjar dejta bygger
inte något. Hälsat på Britt-Marie i Danderyd,
men lyckas bara göra mig till en tönt. Hon hade
tydligen erfarenhet. Men lyckades inte få mig att
lära läxan. Innan examen vid Industriskolan var
det dags att börja lumpen. Lumparlivet har ju sina
poänger. Insatt i 3:dje pluton, testen hade gjort mig
passande till chaufför med inriktning mot brand, &
räddning. Soldatutbildningen hade sina händelser.
Vi hade en härlig överfurir, hans specialuttryck
gillades inte av all, som klantkukar. Men så hade
vi en furir som var en riktig skitstövel. Jag hade
inga problem med honom men såg hur andra hade. Plutonen
gjorde allt på bästa sätt när våra
överfurirer hade befäl över oss. Uppställning
på kaserngården och sträng marsch mot skjutbanan,
efter tillsägelse av kapen så blev uttrycket,
"håll takten klantpenisar". Väl framme
så fickvi höra om vi gjort ett bra arbete, för
då sa man sed och det blev en riktig avkopplande paus.
Med furiren var det alltid något problem som dök
upp för någon av grabbarna. Han hade sina sk
rötägg, som han skapade. Då jag inte hade
smittkoppsvaccinerat mig så fick jag lov att göra
det. På eftermiddagen kallades vi ut på en skogsbrand
i Järlåsa. Vår furir skulle leda oss, släckningen
var inga större problem. För mig själv blev
det jobbigare och jobbigare, vaccinationen gjorde sig gällande,
febern steg. Timmarna förflöt mörkret kom
och vi hade släckt branden och skulle ta oss tillbaka
till Järlåsa. Menvår furir hade inte förågan
att leda oss år rätt håll. När han
för andra gången var på väg att leda
oss åt motsatt håll mot samlingsplatsen då
protesterade jag och fick genast en kille med mig och alla
andra gav oss stöd. Det gjorde furiren rasande, men
vi gick raka vägen mot bussen. Fick komma hem i skaplig
tid. På morgon uppställningen säger kapten
att han vill inte höra att någon sjukskriver
sig för då ställer han in den belöning
vi ska få efter ett väldigt bra utfört jobb.
Jag hade en väldig inflammation i vaccination såret,
så jag gick upp på sjukan. Där konstaterades
40 graders feber. Jag blev inlagd, trots mina protester.
Men det skulle inte påverka belöningen, sa kapten
när han kom in och hälsade på. Tre månader
går fort när man har roligt. Under den här
tiden blev det några man blev riktigt goda vänner
med. En var Åke Byström från Kramfors.
Hans raggarbil var ett föremål några satar
från tidigare kull skulle roffa åt sig. Men
Åke blåste dem, de hajade inte att han tagit
ut tändrotorn. Sa att den var svårstartad och
de drog Plymothen runt, runt, på flottiljen, tils
de gav upp! |
|
Internets
bästa produkt!
LiveGood
är förmodligen den bästa produkten
du kan prenumerera på. Genom medlemskapet i
företaget, som ger avkastning. För en engångsavgift
på $50 och därefter medlemsavgiften på
$10 per månad. Så får du en egen
webbsida, egen aktiveringssida, tillgång till
de lägsta priser på de riktigt högkvalitativa
produkterna, möjligheten till passiv inkomst
(det finns inga aktiveringar, inga skyldigheter att
köpa eller sälja något, etc.) matchning
bonusar, aktiva inkomster (om du så vill), regelbundna
webbinarier (svenska, engelska mm), teamsamverkan,
möjligheter till konsultation med experter på
olika områden, medlemskap i privata grupper,
mycket mer.
Det är den enklaste affärsmodellen, som
aldrig tidigare existerat och skapat för alla.
”When
you wait, you don´t create” https://www.LiveGoodTour.com/FOTOrd
|
|
|
|