Ögon för känsla och glädje i trafiken. RESA

Personlig skicklighet och personligt slarv, det är det som styr vår förmåga i trafiken och det är därför som vi behöver regler i trafiken. Men det är också det som visar att vi alla är individer med olika förmågor och som gör att ju mer regler vi skapar för att sterilicera trafiken desto mer slarv får vi eller brott mot reglerna. För det minskar behovet av skickligheten och gör skickliga chafförer otåliga. Men framför allt ju mer omotiverade reglerna är för vissa individer desto större anledning har man att bryta mot reglerna. Så när Ullrika Mässing opponerade sig emot Vägverkets önskan att ytterligare få diffrensiera hastigheterna så har hon bara bevisat att hon har tappat känslan för individen. Men också att hon personligen saknar känslan för bilkörandet. Hon borde ha vistats mycket mer ute på våra landsvägar som egen chaufför i olika bilar, vid olika väderlek. Lärt sig som yrkeschauffören att även kunna njuta av en tur i riktigt slaskväder med ett tungt fordon. Där man får känna att det är min personliga skicklighet som bestämmer vilken tid det tar från plats A till Ö. Eller att en skön sommarmorgon få fara fram med en öppen MG på en smal kurvig Småländsk väg, njuta av både fart och dofter, men ändå vara skärpt inför djur och mötande trafik. Det är dessa känslor som ska kunna styra ens körning och göra den till ett nöjje.
Någon måste ha gjort ett bra jobb som lobbist vid Vägverket, bland poliser och politiker som lyckas lura staten att köpa dess stolpar som nu ställs i massor utefter vår vägar. Det är dags att ge dem dess rätta namn. Sen måste vi lägga ansvaret på renare motorer för en bättre miljö, på våra bilfabrikanter, hårt och strikt.

Ögontjänarstolpe!

Åker jag Mercedes och har pengar på banken. Då kan jag strunta i dessa stolpar om jag vill. Tekniken finns idag för att varnas 300 meter innan stolpen dyker upp. Har jag mobil med SMS så kan jag dessutom få reda på var varje ny rörlig kamera och poliskontroll står. Åker jag sträckan några gånger kan jag programmera min hjärna med lokaliseringen. Med andra ord så riktas de här kontrollerna till Svensson som är ny på orten, inte har resurserna eller kunskapen att inse möjligheten att unvika böter. Väldigt snabbt betalar ju egentligen utrustningen igen sig, om man skulle råka köra för fort vid en fungerande kamera. Idag finns också tekniken för att lösa de här kontrollen på andra sätt. Ett sätt som skulle göra varje förare och bil till en individuell förare och fordon. Det är inga problem att låta förare köra upp för högre hastigheter än en grundhastighet. Vi skulle säkert med glädje betala en summa pengar för att kunna få köra 20 Km fortare än genomsnittet. Våra körkort kan ha ett chips som avläses vid stolpar som är mindre och inte behöver väcka samma uppmärksamhet, Mätpunkter som enkelt flyttas och utan uppmärksamhet kan placeras på nya platser. Styrda med GPS och MMS via satellit. Samma teknik som används av fartsyndarna för att veta var kontrollerna finns idag. Även här finns problem. Om det finns flera körkort och man har svårt att fastställa vem som sitter vid ratten. Strunta i ansvarig och gör alla delaktiga och tre sådana prickar drar körkortet. Personella kontroller krävs och har man inte sitt eget körkort bedöms ett hårdare straff.

Fordonet, nytt eller gamalt en fara i trafiken på olika grunder.

En VW av modell 70-tal, eller en BMW av senaste modell, på 90-väg, bör de färdas lika fort?

Korpral Gifting fick säkert gå knektvägen mellan Rättvik och Falun och då gick han bitar som idag utgör sträckan Ingels - Bingsjö. Kanske har du åkt den sträckan för att besöka Spelmansstämman i Bingsjö. Då vet du att vägen håller en relativt god standard för att vara en ren glesbygdsväg. Den har undertecknad färdats en och annan gång i en VW av årsmodell -73. Att köra 90 Km är tillåtet! Men på många stäckor inte alls lämpligt, om ens på någon del om bilen är relativt välservad, sen beror det ju på hur skicklig man är som chaufför. Att däremot köra sträckan i en ny BMW med senaste tekniken och av en skicklig chafför så känns det inte som att det finns några begränsningar annat än där det är skyltat andra fartgränser. Det är väl så att 90 Km på den här vägen i VW från 70-talet är mycket farligare för andra trafikanter och passagerarna än 140 Km för vårt majestät Kungen på tvåfilig sträcka av E18 mellan Örebro och Karlskoga i sin moderna BMW.
Men sunt förnuft passar tydligen inte i vårt moderna samhälle. Statestik ska det vara och det kan man vända på i den riktning man vill ha den. Ställ bara frågan på rätt sätt så fås det svar som krävs.

Att utrusta bilarna med ett liknande chips, som sätter gränsen till den hastighet som de inte är passande att köra i, är inga problem. Visst människans uppfinningsförmåga skulle göra att många skulle pröva sätt att manipulera dessa. Så givetvis kan vi inte helt undvika att ha mänskliga kontroller. Om då flertalet ändå kan köra vad de kan respektera som sin egen gräns så finns inte samma benägenhet att tipsa varann om att storebror är ute och kontrollerar.

Statestik, pedagogik och psykologi.

Psykologi är förmodligen den största faktorn för fart och slarv i vår trafik. Jag var med på den tiden då väjningsplikten infördes. Eftersom det inte förekommer att förarna får utbildning vart efter nya regler kommer till. Så var det många som inte riktigt förstog sig på den regeln och vad skillnaden var mot de gamla skyltarna. Osäkerheten blev sedan till en nongalans som har spritt sig vidare till bristande respekt mot både rött ljus och mer allvarliga situationer.
Redan när hastigheten hade reglerats från fri till allmänt reglerad så började många leka poliser och hade synpunkter på hur fort andra körde. Något som bara skapar obehag i trafiken. Filosofin borde istället vara att vi hjälper varann i trafiken. Om en bil kommer upp bakifrån och jag har uppmärksammat det och lämpligt kan hjälpa den att köra om utan att ha behövt saktat ner farten så minskar jag risken för en olycka. Ju längre tid och sträcka en omkörning kräver dest större risker finns. Jag vet inte om han har en sjuk person som ska till sjukvård omgående, så varför bry mig. Dessutom så vet jag av erfarenhet att jag har skapat en tacksam och nöjd medtraffikant. Får jag sen ett tack så blir även jag gladare! Om vi har rätt att köra olika hastighet finns inte kontrollbehovet kvar. Att känna glädjen med att hjälpa andra fick jag med mig från skolan. Min lärare Helge Wimelius, fick mig att känna glädje när han med sina elever lärt mig matte så bra att jag kunde få hålla i undervisning två år senare. Att dela med sig av sina kunskaper gav glädje. Något vi sällan ser idag. Dessutom har det blivit en pina att lära sig. Så alla nya regler som kommer struntar flertalet bilister i att ta till sig. Genom att vara beredd att köra upp för högre hastighet skulle det vara naturligt att lägga in de nya reglerna som kunskapsprov också. Mellan proven vore man angelägen om att följa med utvecklingen. Om man inte ville göra om uppkörningen, faller man ner till en lägre hastighet (normalhastighet).

© Leif Rehnvall

   Grönängen 121
   792 94 Mora
   Mobil 0046-316 07 03
   Mobil 070-354 61 15
   Mail: Leif Rehnvall