Under större delen av min livstid så har jag varit posetiv till invandrare.
Vad är det som fått mig, att under de sista två tre åren, ändra den attityden?
Min bakgrund: Min morfar var smed med anor från de invandrade Valonerna. Släkten på min far sida, hade en av mina släktingar titta lite grann på, men inte kommit längre än till 1700-talet. Men far hade genom jobben i Finnskogen en avog inställning till finnar och kallade dem alltid för finnpajsare. Men så mötte jag en person som hade samma efternamn som mig och plötsligt var det mycket troligt att vi härstammade från just Finland. Efter den dagen hade vi inga finnpajsare i vår familj. Under min tid i Västerås på 60-talet träffade jag många trevliga Ungrare, Jogoslaver och Italienare. Eftersom jag flyttat väldigt mycket i unga år, så visste jag hur det var att komma ny till olika ställen. Kunde nog dela deras känsla av rotlöshet. På 90-talet lärde vi känna en hel del araber som kom hit upp. Nu började också avarterna dyka upp. En person som fick samhällsstöd kunde göra flera resor ner till mellanöstern och med hjälp av familjens pass, få släktingar och vänner att ansluta till Sverige. Total tjänade han bortemot en halv miljon. Men det här visar mer på våra myndigheters flathet och att grunden var att vi gett dessa personer fel signaler. Ett typexempel på dessa felsignaler har jag från den tid då jag städade åt en kommun i slutet på -80. En middag, då vi kommer till socialkontoret, så blir vi upplysta om att vi blir ensamma på kontoret resten av dagen. På frågan varför så upplyses vi om att personalen ska flytta åt en flyktingfamilj. Jag ställde mig omgående frågan. När hjälpte man en svensk familj med flytten? Men hade inte pondus att ställa frågan till deras chef. Hade jag ifrågasatt hade jag varit rasist!
Det är här vi får lov att börja. Är det undra på att jag av mina utländska vänner får höra att deras landsmän säger. "Dumma svenskar". När jag har börjat hjälpa en del av dem så har det ganska snart visat sig att man på alla sätt och vis försöker att utnyttja mig. I första skedena har jag inte haft hjärta att säga nej. Men under de senaste månaderna så börjar jag lära mig. Varför ska jag sitta och skjutsa dem flera mil mot att jag på sin höjd får betalt för bensin när vi har samma ekonomi. Ibland har de haft bättre ekonomi. Min bil kostar pengar varje dag, det vill jag också få tillbaka, eller är det en orimlig och otacksam tanke? Jag avsätter tid för deras nöjjen och göromål, men kan inte äta deras mat som jag ständigt bjuds på. Man lyssnar inte på mina problem, så vad gör man. Dom kan inte heller äta min mat, men det ser de som en självklarhet. Deras orsak är religiös, vilket inte min är. Bara en dålig mage som inte tål olika saker, starka kryddor, mjölk och mjöl. Det handlar inte så mycket om kulturella olikheter som respekt för varandra. Mina politiker respekterar mig lika litet som många invandrare gör.
Men vidare: Våra kommunalmän kommer hit till området och säger. Vad exotiskt ni har fått det. Själva sitter man i villa långt från bostadsområdet dit man skickat invandrarna. Nu har man bestämt att nya ska komma. Det man ser det är de pengar som kommer från staten och att omsättningen möjligen ökar i våra butiker. Samt att det ger konstruerade jobb som kostar skattepengar. Men det senare har man inte tänkt tanken på. Men allt grundar sig på bidrag, inget annat. Hur det sen har blivit i de områden där man placerat invandrarna, det har man ingen aning om. Som det som syns på bilderna ovan. Men varför har det blivit på det sättet. Jo, bostadsföretaget har inga chefer som är beredda att gå ut och ge handledd information. Som är beredda att ta itu med de problem som finns inom områdena. När man inte ens kan lyssna på den inföddes önskemål om förbättringar, vi pratar ju i alla fall samma språk. Så kan man ju knappast ta sig an de problem som invandrarna får eller skapar. Ofta i rent oförstånd, men också på grund av förutfattade meningar, precis som vi har angående dem. Politikerna släpper problemen bara man fått dem på plats. De sociala myndigheterna har inte kompetens eller pondus att ta i de problem som skapas. Polisen är inte aktuell än så länge i dessa mindre orter. Men det kommer, men idag så skulle man vara för uddlös och för fåtaliga för att klara av att lösa problemen.
Så vad gör vi?
Det
finns bara ett sätt. Personlig engagemang från chefer, högre
tjänstemän och politiker i ledande ställning. Att dessa
kommer ut och ner till folket i bostadsområdena. Håller flera
möten i månaden där man tar upp olika problem. Ja, rent
av att man måste gå och knacka dörr för att få
folk att komma till offentliga möte och liknande. Nyligen hade man
information angående just sophanteringen. Hur
många kom av dem som skulle ha varit där. Det borde ha
varit packat i lokalen. Så det gäller även svenskarna!!!
Att föreningsmänniskor lyfter på häcken och går
ut ur stugorna och samlas där hyresgästerna finns. Då
gäller det att man inte gör samma misstag som man nyligen gjorde
i Hyresgästföreningen. Där bjöd man till grillfest.
Nu vet jag att det är många av oss hyresgäster som inte
går för att man känner sig utanför. Men att ordna
grillfest och ha ett 30-tal nya hyresgäster som inte äter griskött
och då bjuda på varmkorv det visar hur insnöade vissa
rörelser egentligen är. Från gräsrotsnivå till
partisekreteraren. Men jag säger inte att det skulle gått bättre
om blåklinten eller maskrosen växt upp på bostadsområdet.
Att klätterväxten Klematis inte gillar att vara rabattväxt
har jag sett att det ger märkliga resultat. Den klättrar i den
exotiska busken och i cykelstället. Grattis "trädgårdsmästaren"!
Tillbaka till ämnet. Vi måste våga börja ställa
krav. Vi måste ge direkt information. Glöm alla tryckta formulär
och blad tills ni har pratat med varje människa var för sig.
Verkligen fått dem att FÖRSTÅ! Ja, det är ett helvetes
jobb, men det är tvunget, om vi ska vända på dessa trender.
Kommunalrådet får lov att börja, inte i kommunalhuset
utan här ute på gårdsplanen och i trappuppgångarna,
på nästa gårdsplan och så vidare. Sen chefen för
bostadsbolaget, tilsammans med vaktmästare och "trädgårdsmästare".
På det mijökontoret och socialkontoret. De senare skulle kanske
behöva bjuda på en åktur till återvinningsstationen
och butiken och vidare ut till de andra bostadsområdena. Skolorna
och villaområdena där våra politiker/chefer bor.
Sen måste vi börja tala sanning. Om jag är handledare
för ett projekt så måste jag vara medveten om att jag
också går på bidrag, liksom den som har fått en
anställning och har bortemot 80% i bidrag. Men får kanske lite
mer än om han/hon studerar, går arbetslös, eller har pension.
Så ska vi titta på vilka skapade jobb som verkligen betalar
sig själva, för det är endast dessa jobb som ger mer tillbaka
än en vanlig förtidspension. Alla andra kostar mer än de
ger på den enskilde individen. Att skicka pengar runt för att
skapa jobb har ju visats sig olönsamt. Men det är också
så att olönsamma jobb skulle behöva kosta mindre i form
av skatt som sen ska gå runt och försörja andra arbeten.
Vårdjobb och utbildning skulle kunna vara mycket billigare om man
inte skickade skatter runt i systemet i form av ATP och sociala avgifter.
Bättre att stryka dem än att de sk. pigjobben skapas. För
det är först och främst inom vård och skola vi behöver
personal. Så har vi hyrorna som går från en förvaltning
till en annan eller från stat till kommun och tvärtom.
Det handlar om att våga tänka nytt!!! Fusket och orättvisorna
lyckas vi ju inte hejda med dessa regler som det nog var tänkt.
Det
är inte invandrarens fel att vi gräsrötter känner
obehag av invandringen, det är ansvariga politiker och tjänstemän
som skapat fel signaler. Alltså svenskar som inte förstått
bättre, ibland rent av handlat med hjärtat och inte förnuftet.
Jämnställdhet handlar om rättvisa och tvärtom samt
mycket sunt förnuft. Inte så mycket om ideologier.
© Leif Rehnvall
En
bra källa är att läsa "Våga öppna"
av Helene Lahti Edmark och Roland Cox. Lunds Universitet
På sid. 43 3:dje stycket står något som får mig
att anse att politiker och tjänstemän ska gå ut och göra
det här ideelt!
Handlingsplan är bra, men handling är det som krävs!
Nu
tror politikerna i Orsa att man ska göra något gott igen. Men man blundar
för sanningen. Sanningen som en svensk familj upplevde i höstas och som
gjorde att man tvingades flytta från Orsa. Ett av barnen i familjen var
så mobbad, så att fortsatt skolgång i Orsa var omöjlig.. Samma sanning
drabbades jag av när jag kom till Älvdalen 1956 från Västerbotten. Orden
jag ofta fick höra var "Åk hem till Lappland", det var slagsmål i stort
sett varje dag. Ren och skär mobbing. Eller främlingskap, som är ett bättre
ord. Det har inte med rasism att göra egentligen. Men genom de här ställningstagandena
så ger politikerna en förstärkt attityd till rasism. Att media vill ha
braskande rubriker gör inte saken bättre. Desto tråkigare är det när familjen
Hassan drabbas. Mamma har verkligen försökt att smälta in i det svenska
samhället genom att lyssna till politiker och tjänstemän och startat ett
på förhand ganska hopplöst projekt. Olönsamt för att de som uppmanade
henne att starta, inte blev några kunder i hennes butik. Även om man lever
och bor i Sverige så kan man inte ge uttryck för sin tro. Muslimska bekanta
uttryckte sin avsky då det fanns en Kristusbild i butiken. Ett budskap
som gick som en löpeld bland dessa nysvenskar, även om man kom från andra
länder. I Irak är det inget tvivel om att de hårdast utsatta idag, det
är de Kristna. Ett hat som följer med hit. Är det rasism?
Är det någon politiker eller tjänsteman som är beredd att dela den skuldbörda
som familjen har idag? Politiker, tjänstemän, vakna upp och kom ner på
jorden. Lämna villan och kom ut till oss för att uppleva och ta itug med
verkligheten. Sluta skapa ytterligare politikerförakt genom enkla ansvarslösa
lösningar med tomma ord. Vi måsta jobba med sanning och verklighet inte
vad vi tror är bästa lösningen. Ni löser inga problem i ett tjänstemannarum
eller på en politisk plattform. Visst får ni med er några som vill hålla
er om ryggen. Men saknar kurage att säga ifrån när saker och ting går
snett. Möten och manifestation får inte bukt med mobbing, med rasism eller
andra problem som har uppstått på grund av attityder i vårt samhälle.
Vad är det vi skapar genom att kringgå allvaret. Jag får säga Indian men
inte Neger i Sverige i dag. Indianerna har egentligen upplevt liknande
helvete som de svarta upplevde i Amerika. Men Indianerna är stolta för
att vara ett eget folkslag, det tycker jag att Negrerna också kan vara.
I alla fall här i Sverige där dom inte blivit förföljda och utnyttjade.
För här i Sverige har man inte haft samma förföljelse, varför ska vi dra
hit problemen från andra världsdelar? Men jag kan säga, -Ta inte
med er stamfejderna hit till Sverige, lämna dem i ert hemland och
förena er i en fridfull framtid." Jag skulle vilja citera Nostalgiboken
angående Negerbollar som nu ska kallas Havrebollar. "Att
det var fult att kalla dem för "Negerbollar" på 60-talet slog mig aldrig
som barn. Nu fattar jag aldrig vilka kakor man menar. Är havrebollar samma
sak? Eller ska de kallas chokladbollar? Nu har jag en adopterad son, brun
och god som en chokladpralin - eller som den smaskigaste negerboll. Och
jag tycker definitivt inte att det är ett fult ord." Annica
född 1960.
Det är så lätt att understryka attityderna genom felaktiga ordval, felaktiga
handlingar som inte grundar sig på en verklig sanning. Vi måste lära oss
att ta ansvar för våra handlingar och stå upp för det som är fel. Men
inte bygga murar på ett ansvarslöst tänkande och ordbajseri. Ursäkta,
men jag vill kalla det röstfiske.
Efter ca 20 år återvände jag till byn där jag kallades "Lappjävel", där
mötte jag mina värsta antagonister. Tro det eller ej, men de var de enda
som kom fram till mig och sa "Välkommen hem". De som stog och hejade på
gjorde inte det. Vet inte om dom skämdes mer för sina hejjarop än de som
använt sina knytnävar för att slå mig blodig.
Strax före jul visades TV-program om hedersralaterat våld. Var det någon
tjänsteman eller politiker som då såg till att det som hände här i Orsa
fick ett snabbt och riktigt handläggande? Är det någon idag som tar ansvar
för familjen som utsattes för det och den som drabbades mest. Mer kan
jag inte säga utan att strö salt i såren och tulla på min personliga tystnadsplikt.
Även där kan man se antydan till mobbing. Mellan landsmän som är nysvenskar.
Hur kommer vi tillrätta med dessa problem? Ska vi låta dem bygga en stat
i staten och behålla sina egna lagar i en vilja att vrida vår klocka tillbaka?
Vi har nått hit tack vare att våra förfäder har kämpat sig till rättvisa,
kvinnlig rösträtt och jämnlikhet. Det som man kämpar för i de länder som
man kommer ifrån, men tvingas lämna på grund av deras egna kamp. Vi får
lov att förklara varför våra lagar om rättvisa och jämnlikhet är som de
är. Tack vare samma kamp som pågår i andra länder och världsdelar
.
Vem ska ta på sig ansvaret och tala om att man inte får skjutsa på cykel
förrän man fyllt 15 år, för våra barn. Jo, vi föräldrar. Men om föräldrana
inte kan våra svenska lagar eller kanske struntar i dem. Vem ska göra
det då? Jo, du och jag! Det är så här som mobbing och liknande företeelser
i vårt samhälle ska bekämpas. Går vi och håller käften och är rädd för
att säga vår mening då fortsatter problemen och blir bara större och större.
Strunt i manifestationer. Gå ut på gatan och säg din mening och visa att
du vågar stå för den. Utan att ha fårskocken med dig!
Infödda svenska ungdommar och nysvenskar behöver ha ditt stöd
att göra rätt saker här i livet. Inte förstöra
för andra utan känna glädje när vi gör något
bra för en annan människa. En underbar känsla om den är
äkta.
PS! Det här gäller
ju inte bara Orsa! DS!
|
