Musik lever ett
liv, jag följer med i humöret och lyckan av livet!
|
|
Från
1968 har livet varit ett enda kämpande
mot abetsmarknaden och där vården har varit
något som inte fungerat för mitt bästa! |
|
|
Dokument och sammanfattningar
för Arbetsförmedlingsåtgärder
Tidpunkt |
Ämne |
1960
1960
1961
1965
1968
|
TV-firma
konkurs
Record Tapetserings AB
Flytthjälp till Västerås
Uppstart efter "Lumpen"
Jobb i Blyberg, kraftverk
Se Betyg |
|
Ett
yrke det är vad du ska ha!
Sa
min pappa när jag ville söka till Realskolan
Var
och när börjar yrkeslivet eller livet att delta i yrkesverksamheter?
För mig var det som jag ser det redan i 3-5-års åldern.
Mina föräldrar hade ett småbruk. Djur som skulle
skötas, ett jordbruk som krävde skötsel och professionell
skötsel, på åker, äng och i skogen. Att
vara barn i den miljön innebär att man blir med i olika
verksamheter. Minnen från mjölkning, matning av kor,
getter, hästar och grisar, morgon som kväll. Pappa hade
ju ofta arbete som tog dagar och kvällar i anspråk.
Så det var att vara med mamma i allt som ska göras
i ett småbruk. Matlagning, bakning, trädgård
sommartid,. Sommartid var det slotter som betydde något
speciellt. Då blev vi en mycket större familj som skulle
ha mat. Familjer från storstaden Stockholm anslöt för
att hjälpa till. Det var en viktig period i mitt liv. Ofta
satt man i knä på pappa när arbete på åkern
tillät! Att få hålla i tömmarna och få
låtsas vara den som gjorde jobbet. Innan vi lämnade
småbruket hann jag faktiskt göra jobbet på riktigt.
Som sjuåring körde jag trillan med hö från
hässjan till ladan. Vuxen en roll i yrkeslivet. Tiden i Junsela
gav mer en inblick i fritidslivet. Föräldrarna hyrde
en sommarstuga vid Betasjön! Ganska snart hade man fått
reda på vart grundet var där man kunde få kilosabborrar.
Prov att lägga långrev gav en fångst som förskräckte!
Två garn med 150 krok. På mer än varannan satt
en Lake, Tror vi fick vända in med ekan tre gånger
för att ta rätt på fångsten! En fångst
som var välkommen till grisuppfödaren (som pappa råkade
veta om och blivit bekant med. Han som nyss öppnat en grisfarm). |
Dokument och sammanfattningar
för Sjukvården
|
Det
är ju egentligen inte betygen vi ska kritisera
Utan
det är hur vi uppfattar dem och vad vi gör av dem
i den emotionella funktionen!
Föräldrar, lärare och samhället!
När
jag idag hör professorer prata om att Icke godkända
betyg skapar arbetslöshet, så ser jag det som en
undanflykt för att skolan, samhället misslyckats,
med att ta hand om den sociala utvecklingen i skolan för
tonåringarna! Ser vi vad som blivit dessa ungdomars intressen
och sätt att ta vara på sig själva, ta hand
om livet. Då har i flertalet fall deras utseenden blivit
det enda viktiga intresset, om det så är viktigt,
förstöra sin kropp, eller genomdriva andra egocentriska
tankar. För annars är det att ägna sig åt
fest, glam och avslappning. Kunskap och skapande av utvecklande
intressen har man lagt helt/delvis åt sidan. Här
har föräldrarna stor betydelse!
Hur stort ansvar har, föräldrar, lärare och samhället
för att eleverna ska få ett dåligt förhållande
till betyg? Varifrån kommer trycket, när kommer det
och hur kommer det! Det finns människor runt mig som säger
att jag kan allt. Det gör jag inte alls, men jag är
nyfiken på det mesta och villig att lära mig, ger
mig sjutton på att jag ska fixa det. Varifrån har
jag fått det? Jag tvingades att bevisa för min far
att jag kunde svinga yxan vid vedhuggningen. Stil och ettikett
lärde morsan ut. Inte som ett krav, jo att jag reste på
axlarna och huvudet när jag gick, det var ett krav för
att jag skulle få en bra hållning som kroppen mådde
bra av. Betygen var det väldigt lite prat om! Beröm
för de goda. Kanske inte ska orda om det här då
de var goda, men inte toppbetyg som Mats Westerling hade. Jag
plugggade ju aldrig och ingen manade på mig heller.
Därför funderar jag hur det kommer sig att jag har
haft så stora problem på arbetsmarknaden! Jag hade
ju inga problem med betygen, kunskapen eller utvecklingen. Gav
mig in i det jag förutsatt mig att göra, med liv och
lust, trots ett uselt psyke! Som jag fortsätter att göra
än idag! Trots ett mående läkarna och jag inte
har rått på i tre år. Nu
har vi rått på det!
Hur påverkar vilja, attityd och intresse vårt liv?
Vilka kan döda det? Jag kan inte se något ont i den
uppfostran som jag har fått, även om den var rätt
så sträng. Jag ser vissa negativa bitar i det kringflackande
liv jag fick på grund av att min pappa blev vattenrallare
(bytte jobb och bytte ort att leva på, fick lov att byta
skola). Men det har ju också gett mig mycket i uttryck
och känsla genom att möta folk och natur i olika former,
Handlar om hur jag tagit vara på det som bjuds! Vågar
dagens ungdom möta folk och
.? När jag ser Mac
Donalds reklam "Öppna din dörr
", då
ser jag allt omvänt! Ungdomarna har stängt dörren
till äldre människor. Man tar ingen kontakt med människor
över 30 år i det spontan livet och umgänget!
Vad beror det på och vad leder det till? Det är ju
också så att generationen våra barn (vi 40-talisters)
inte kan se att vi har massor av erfarenhet, erfarenheter som
kommer från hur livet är skapat, hur djur och natur
lever och fungerar. Allt som har med hur livet fungerar det
ska hämtas från böcker och skrifter, när
man har kunskapen i sin närhet! Kunskaper som vi naturligt
växt upp med! Beräknade siffror är inte alltd
det som gör dagen till vad den borde. En borttappad parameter
som skapas av den mentala biten hos människorna som är
delaktiga i händelserna kan ställa till stora problem.
Det märkliga är att de som inte förlitar sig
på böcker och parametrar ser bättre vad som
kommer att hända i framtiden och varför.
Min hälsa har varit mitt problem! Men även en del
av mina intressen som inte blivit genomförda på grund
av ekonomi och stöd från omgivningen! Inte omgivningens
fel! På något vis kan jag inte få omgivningen
att förstå vad jag vill och kan! Jag är mycket,
som jag skriver i inledningen på hemsidan https://www.leifrehnvall.se
men allt ligger spritt i den omgivning jag befinner mig i. Alla
teckningar, dikter (inte så många), foton. I mycket
kan jag se idag att jag utnyttjats, det lider jag inte av. Det
har lärt mig mycket. Jag är väldigt medveten
om att jag lär mig något nytt varje dag, värt
att bära med mig! Som min 83-åriga elev i en datacirkel
vid slutet på 90-talet sa; "Den dag jag slutar vara
nyfiken, så har jag sagt till mina barn, -Då får
ni stoppa mig i den där träfracken såvida jag
vill eller inte"!
Vad har mina samhällsintressen betytt? Den drivande i klass
fem för att delta i det som blev "Vi i femman".
Varför har jag med min arbetaruppväxt. Fast föräldrarna
kom från två olika bondeliv, min pappa från
en gård som försörjde sin familj på två
vuxna och sex barn, insatt i skogsbruket redan vid 13 års
ålder. Mamma från stora bya-bondgården, med
drängar och pigor, där hon var fosterbarn. Härstammande
från Vallonsmeden i byn! Näst sist födda barnet,
när den sista kom dog mor och barn! Pappan fick ta hand
om övriga sex överlevande syskon, totalt skulle de
ha varit 11 stycken. Mina intressen att utbilda mig, kom ju
ursprungligen från min mammas önskan att studera.
Men åren som vattenrallargrabb gjorde att byggjobbare
blev dagligt umgänge. Jakt och fiske blev naturligt, livet
i skogskojan mitt i arbetsplats Trängslet 75 m från
en Österdalälven som på den tiden var full med
Harr, Öring och Siljanslax kunde bara ge ett resultat.
Intresset för teknik låg väl i tiden och gjorde
att jag efter examen i sjuan, på eget initiativ tog rälsbussen
till Bollnäs och pappas hemgård som drevs av hans
bror. In till stan ensam på cykel, för att gå
i första bästa Radiobutik. Där fick jag jobb/praktikplats
på stående fot. Hem till Åsen för att
ordna bostad och liknande för att börja praktiken.
Tiden vid Radio-TV firman, innebar inte mycket lärande.
Det var mest att pass lokalen, lämna ut reparerade saker
och följa med ut på leveranser. En TV på den
tiden var inget en 15-åring bar själv. Ibland fick
vi vara fyra att bära den
möbel som det då var. Jag bodde inackorderad.
Så gick det sämre och sämre, företaget
gick i konkurs. Men före det så hade jag fått
hyra den lägenhet som affärsinnehavaren hade hyrt.
Tiden vid radiofirman lärde ju mig en del om tekniken.
Men mest var det att passa butiken och bära TV-apparater
in till kunder. När det tog slut fick jag jobb som springpojke
på en tapetserarfirma. Hur många ungdomar vet vad
en tapetserare gör? Att klä om en enkel fåtölj
har jag lärt mig klara av. Tack vare den goda support jag
fick under tiden på fabriken. Mellan bärandet av
tomma trästommar fanns alltid annat att syssla med. Klippa
tyger, eller såga, pressa knappar,
köra kroll
i maskin så det blev lämpligt för stoppningen.
Kunskaper goda att bära med sig. Men lek med fotbollen
gav en spricka i båt benet och under sjukskrivningen kom
tanken på utbildning inom teknik upp. Äventyr med
kompisarna gjorde att jag kom på kant med pappa, så
när jag blev antagen till ASEA:s Industriskola i Västerås,
tog jag den chansen. Bodde på pojkhem, till att börja
med i Kolbäck. Serverad mat, buss till skolan, en mindra
slant i lön. Det var tre utbildningslinjer. Elutbildningen
som jag gick, plåt och maskin. Vi fick grunden i alla
tre. Lära sig svetsa, svarva en kon, saker man haft nytta
av genom livet. Att jobba vid löpande banden på Mimer
fabriken gav mycket insikt om det sociala spelet. Beroende på
basen blev uppgifterna och ansvaren väldigt olika. Hos
den ena hans högra hand, hos den andra satt på det
verkliga skitjobbet. Men inte bara på jobbet den sociala
skillnaden kom fram. Gick man på Rotundan på lördagen
för att dansa så var det fyra grupper på golvet.
Det jag vara van vid var att killa och tjejer bildade var sin
grupp. Men på Rotundan fyra grupper. Gick jag fel blev
jag nobbad för att jag inte jobbade på kontoret,
bara en vanlig sketen jobbare. Kontakterna med Mora inleddes.
Testerna som militären gjorde, ledde till att jag skulle
passa som brandsoldat och ambulansförare i flyget på
F16, Uppsala. En härlig tid utan personligt ansvar på
ett sätt. Men så mötte jag kärleken. Studerade
i Uppsala men kom från Mora som jag hade kontakt med för
friarstråten. Jag bytte flamma, hon trotsade föräldrarna
och lämnade det goda partiet. Trots motstånd flyttade
vi ihop. Jag hade svårt att få jobb. Provade som
svartkörare lätt lastbil, som makinställare på
läkemedelsfirman, och som maskin elektriker där ryggen
tog slut. Hon blev klar med studierna och vi flyttade till Mora.
Jag klev in i vattenrallar rollen och jobbade som maskinelektriker
en tid. Men magsår och rygg blev till slut stoppklossen
där. Tanken att studera vidare gjorde att jag kom till
Ludvikas Tekniska skola och min fru fick jobb där så
ny bostadsort. Men även här blev ryggen ett problem.
Det jag fick med mig därifrån handlar om hur kunskap
kan vara annorlunda utifrån vad man vet om det den praltiska
funktionen av en sak! Att ha betyg, att vara välutbildad,
är inte alltid tillräckligt för att hjulen ska
snurra. Med att hjulen ska snurra avses att maskineriet måst
fungera även med sin svagaste punkt. Vid en provskrivning
i ellära på tekninska skolan har vi en lektor utbildad
på Calmers i Göteborg. Jag och en kille som gått
Bergslagsskolan i Filipstad hade ju redan kunskap i ellära.
När vi kommer lite in i talen så upptäcker jag
en sak som gör att maskinen inte kommer att rulla. På
en ledning får vi en ström på 7 Amp och ledningen
det ska passera genom är 0,7 mm2,
det innebär att ledningen brinner upp och ingen ström
när fram. Jag räcker upp handen, samtidikt räcker
Filip upp hand och lektorn kommer till honom först. Han
berättar samma sak som jag upptäckt. Upplysningen
han får är att fortsätta räkna. När
lektorn kommer fram till mig säger jag bara, du ger mig
samma svar. Men jag kommer att göra en notis till uppgiften.
Vi lämnar gemensamt en upplysning till rektorn. Till vårterminen
hade vi en ny lärare i ellära, men före det hade
vi fått betyg som låg under övriga elevers
betyg. Fast vi visste vi var bättre och det visade vårterminens
betyg också.
En kabelbrand
startar på den svagaste punkten, där stömmen
överskrider areans förmåga att inte smälta,
plasten börjar brinna.
Under vårterminen
fick jag ytterligare problem med ryggen. Slutade med historien
om läkaren som ansåg mig vara en simulator. Men jag
fick min omskolning till fotograf. Den gången hade jag
verkligen hjälp av Arbetsförmedlingen.
Vistelsen i Stockholm gav många erfarenheter. Boende ute
på Lidingö, där fanns ett fotolabb, som jag
började anlita. Lifo foto, Gunnar flyttade sedermera upp
till Mora. Min hyresvärdinna var en välanlitad modell/fotomodell,
jag blev introducerad i miljöer jag aldrig annars skulle
ha kommit in till. Socitetsfester på Östermalm, in
på margarinfabriken för en dokumentering. Fick se
hantering av margarin jag aldrlg kunde tänka mig. Hade
hört pappa berätta om att ett slakteri tömt ut
en kittel blodpudding massa på golvet och öst upp
det med spade. Ägaren blev skitförbannad när
han kom på slaktaren.
Att dagligen ungås med klasskamraterna som hade sina rötter
i den verkliga borgarklassen, från Saltsjöbaden,
Danderyd och Östermalm. Jag hade inte den insikten som
klasstillhörigheter. Har jag skaffat mig senare.
Vi flyttade tillbaka till Mora, i två år bodde jag
inackordering på Lidingö. Sista året på
skolan hade man redovisning en dag i veckan. Under det året
hade vi köpt hus av min frus mormor, möjlighet att
skapa mörkrum i hennes hus och jag öppnande eget i
Mora. Började renovera det hus vi hade köpt! Min pappa
hjälpte mig. En hel del kunskap om hammare och spik hade
jag. Men här kan man lära sig mycket om man har en
bra handledare. Många skattade åt mig när jag
behöll en spispanna och såg till att värmesystemet
fungerade. Släng ut och skaffa el-elelment, men jag var
nog inte så dum ändå! Under det året
gjorde vi också vår resa upp till Hede för
att skapa en fotoutställning. Handlade om att dokumentera
livet i bygden, ett kraftverksbygge, visa möjligheterna
för sport och naturpplevelser, se det posetiva med industri
som återettablerats av hedebon och ägaren. Tiden
nere i Alfta var över. Tillbaka hade han skaffat en civilingenjör,
faktiskt även han utbildad vid Chalmers i Göteborg.
Historien som ägaren berättade, började med att
han noga underströk vikten av att vi fick en bra ubildning.
Han hade lite dåliga erfarenheter. Att ha skaffat en titel
vid en utbildningsistution, kan vara en anledning för somliga
att se sig stå över de som inte har den formen av
utbildning. För mig är bokkunskap överskattad
till tusen. Prakisk kunskap och erfarenhet, är ofta mer
betydelsefullt. Det han berättade var att en nyutexaminerade
civilingenjör hade ritat en ny kraftöverföring
till en skogsmaskin. Ägaren själv hade åkt på
konferens till Geneve. Ritningen lämnades över till
en van mekaniker, med uppmaning att göra den. Mekanikern
tittar och säger. "Det här håller inte".
"Nu säger jag att du ska göra den!" Den
höll i tre dagar. Är övertygad om att liknande
händelser sker varje dag. Många snickare bekräftar
med deras erfarenhet att arkitektritade byggnader har felaktiga
beräkningar. Men också gjort så att saker inte
fungerar i vardagen. Elkontaktens placering så att den
hamnar bakom sängen i höjd med madrassen, då
sängen placeras i lämpligaste lägena i ett sovrum.
Efter Fotoskolan blev det att satsa på eget, som freelancer
för press och med firma inriktning på marknasföring,
bokumentation. Som handledare i foto på skolan för
fria aktiviteter. Studiecirkelledare för studieförbunden.
Att ägna sig åt ungdommar i högstadieåldern
blev naturlig. Trivdes bra med dem. Jag blev lätt engagerad
och en lyssnande hendledare som behövdes i skolan. Lärde
mig mycket om lärarrollen. Där ämnen och betyg
var viktigare än att eleverna verkligen lärde sig
något att bära med sig genom livet. Många lärare
hävdar att de inte har något ansvar förutom
det som har med själva undervisningen i sina ämnen.
Man vistas i skolan större delen av dagen, den sociala
samhörigheten och utvecklingen.Ofte längre tid än
man har med föräldrarna då de kommer loss från
sitt jobb och har tagit ansvar för familjens dagliga sysslor.
Där våra ungdommar mycket mer borde vara delaktig
i. Där har de flesta föäldrar missat sin uppfostran.
Att en lärare (sedermera rektor) missar den sociala delen
i sin verksamhet har jag ett typexempel på. Jag jobbar
med att förbereda morgondagens fria aktiviteter i foto.
Plötsligt ett kraftigt brak i korridoren. Jag rusar ut,
ser tre ryggar rusa ut i kapprummet. Ser en glasmonter omkullslagen
och totalt massakerad. Jag vet att det pågår lektioner
längre bort i korridoren. Glas på golvet innebär
risker och måste bort. Hämtar städutrustning
och sätter igång. Får till en yta som gör
att man med uppmaningar kan göra till en säker passage.
Så ringer det ut och givetvis rusar man ut. Det är
dagens sista lextion. Alla ska hem, vissa ska med bussen.. Jag
fortsätter ta reda på glasspittret. På nytt
öppans dörren till lextionssalen, ut kommer en lärarinna
som måste passera mig och den kraschade glasmontern. Jag
ställe frågan. "Hörde du inte kraschen?"
"-Jo!" -"Men varför kommer du inte ut och
ser vad som hänt?" "- Jag är biologolärare
jag," fnyser hon åt mig och går. Samma lärarinna
satt med två kollegor i en paus vid genomgång av
ny läroplan. Säger, "det är säkert
bra med det nya som presenteras, men jag kommer att jobba som
jag alltid gjort"! Vid den tidpunkten förstörde
polikerna skolan. Med att genomföra tre läroplans
förnyelser på ca 10 år! Gjorde att inget lyckades
nå in i skolväsendet. Nämnda lärare blev
som sagt rektor för skolan senare. I mina ögon totalt
fel attityd, för det jobbet. Att lyssna på eleverna
var för mig väldigt viktigt. Fotogrupperna var ofta
en sammansvetsad grupp, med samma intresse för fotot, men
där någon i gruppen också hade andra intressen.
När val till höstterminen kom så fick jag frågan
från en kille med stor framgång i junior fotbollen.
-Jag vill inte lämna gruppen i foto alla mina killkompisar
är där. men fotbollsträningen är samtidigt
som jag ska vara här. Hur tycker du att jag ska göra!
Du ska definitivt välja fotobollen. Jag ordnar så
att vi kommer ut på fotbollsplan och fotograferar er och
du kan vera del i vår grupp. Han klev en dag in på
Solna stadion som spelare i AIK och allsvenskan, då kände
jag mig stolt. Hans kusin, hade ett annat intresse, gitarrspelandet.
Men han och gruppen saknade repetitionslokaler. Jag frågade
fotogruppen om dom var intresserade av att lära sig filma
och om vi skulle låna Aulan på lördagarna för
filming och musikerna fick bli vårt objekt för filmning.
Gittaristen som frågade sa också, "jag ska
bli en världsgittarist"! Micke
"Nord" Andersson har blivit det!
Min känsla för utbildningen har jag under senare tid
fört fram på grupper som har synpunkter på
en nyetablering vid platsen för den skola jag jobbade i.
Skolan brann ner och eleverna fördelades på två
skolor. Nu vill man stänga dessa och skapa en skola för
800 elever på den mest olämpliga platsen i Mora.
Inga fritids aktivitets möjligheter som bollspel, frilufttsaktivite
utan ihopträngt i en miljö av stark trafik, med massor
av tungtransporter. Mellan två vägar av dignitet
E45 och Riks 70. Militära transporter till skjutfältet
Trängslet utnämnt som viktig övningsplats för
NATO.
Lägg
din röst på
Folkviljan ska styra!
|
Internets
bästa produkt!
LiveGood
är förmodligen den bästa produkten du kan
prenumerera på. Genom medlemskapet i företaget,
som ger avkastning. För en engångsavgift på
$50 och därefter medlemsavgiften på $10 per
månad. Så får du en egen webbsida, egen
aktiveringssida, tillgång till de lägsta priser
på de riktigt högkvalitativa produkterna, möjligheten
till passiv inkomst (det finns inga aktiveringar, inga
skyldigheter att köpa eller sälja något,
etc.) matchning bonusar, aktiva inkomster (om du så
vill), regelbundna webbinarier (svenska, engelska mm),
teamsamverkan, möjligheter till konsultation med
experter på olika områden, medlemskap i privata
grupper, mycket mer.
Det är den enklaste affärsmodellen, som aldrig
tidigare existerat och skapat för alla.
”When
you wait, you don´t create” https://www.LiveGoodTour.com/FOTOrd
|
|
|