Ett liv styrt av rygg, B12 och Vård och arbetsmarknad!
Kom ihåg vad man säger ditt liv styr du själv!!!

Jag kommer att lägga upp en del kommunikation mellan mig och Af vid tiden av 1990!
1990-10-31

 


Snabbare väg längre ner!

Mitt aktiva liv!

Först av allt vill jag säga att jag har levt ett relativt bra liv, men att det kunde ha varit bra mycket bättre om rätt saker hade gjorts av vården i första hand och Arbetsförmedlingen i andra hand! I dag ser jag inte att min omskolning till fotograf var det bästa (fast jag ville och trodde då!), att mitt studerande vid KomVux inte gav något för arbetslivet (var jag medveten om redan då jag började).

Så var det för flertalet, som gick dessa utbildningar på 70- och 80-talet! Penningbidrag till behövande!


Ett yrke det är vad du ska ha!
Det sa min pappa när jag vill börja Realskolan, som min folkskolärare rekommenderade!

Examnen från 7-årig folkskola och Konfirmation blev slutet på vistelsen i Älvdalsåsen! Men körde buss i linjetrafik hösten 2021 genom "min" by! Tiden före Älvdalsåsen började på ett småbruk i Ren, Bollnäs, Hälsingland. Så gick vandringen ut till vattenrallarvärlden. Resa i flyttbussen 8 år gamal via Sundsvall till Junsele. Ett och halvt år har mycket att berätta, men det får bli på annat håll. Så vidare till Tvärålund och Tväråbäck skolor, det finns så många minnen! En period var min mamma slav under bruket av Valium, mängder förskriven av en läkare, som vi inte kan förstå idag!
Jag fick 25 öre för att jag sjöng Hadderian hos bonden när vi hämtade mjölken! Mamma var med på fiandet av första Fru fridagen på biografen i Tvärålund och berättade att pappa hade stekt hare och bjudit på till middag. Äventyr att som tio-åring åka tåg från Vännäsby till släktingar i Bollnäs. Norrlandspilen, nattetid, där vuxna medresenärer välvilligt ställde upp som stöttor.

Men så gick flyttlasset till Dalarna och Trängslet, hamnade i en skogskoja mitt i bygget för sommarens vistelse, 75 m från fisken i Österdalälven. På andra sidan kojan gick transporterna med lastbil, dumprar och truckar som jag fick åka med när jag ville. Skolan och hösten blev det flytt till Älvdalsåsen. Vi hamnade i en tvättstuga. Våra möbler stog kvar i huset som var hyrt i byn Garberg söder om Älvdalen. Tre månader innan vi flytta in så bodde min nuvarande särbo i det huset. Kom vi på 1985, då vi blev tillsammans. Efter en tid blev huvudfastigheten ledig och vi flytta in där. Idag det rosa huset vid Åsbron, Ferun i Åsum! Även där är det nu ett kraftverk!
Tre år i en Folkskola av B2 form, vi var tre klasser i vårt klassrum! 5-7 klasserna, folkskollärare Helge Wimelius tag sig an mig som femteklassare. Snabbt såg han mina problem i mattematiken! Min granne som gick i sjuan,blev mitt stöd i femman som ledde till att jag kunde leda en lektion i mattematik när jag kom upp i sjuan! Tekniken lockade mig när jag inte fick studera vidare. Så veckan efter examen så tog jag rälsbussen från Mora till Edsbyn för att hälsa på farbror Per på Empo, Freluga, Bollnäs. På måndagen så for jag ner på stan. Gick in i första bästa radioaffär och sökte jobb! Fick en praktikplats som jag kunde börja på när semestrarna var slut! 15 år och klent byggd, bar jag dåtidens TV-apparater. Inackorderad och föräldrarna betalade logi och hyra, lönen var inte mycket att hurra för! Ägaren fick problem och flyttade ur sin lägenhet, jag fick överta den och kort därefter anlände mina föräldrar och flyttade in hos mig. Pappa hade blivit arbetslös då bygget med Trängslet närmade sig slutet. TV-firman gick i konkurs och jag fick jobb som springgrabb på tapetserarfabriken Record. Jag bar trästommar till tapetserarna, klippa tyg fick jag inte för det måste man vara 18 år för sköta bandsågen! I pauser mellan bärandet, fick jag hjälpa någon tapeserare med att försöka klä stommen. Vilket gör att jag senare i livet klätt om någon stol, soffa och fåtölj. Nu började utelivet. När jag kom hem sent på natten och föräldrarna låg och som då såg hyresvärdinnan att jag gick och länsade kylskåpet. Rapport till mamma, givetvis gick inte rapporten hem, utan det var okey, det jag gjorde mitt i natten. En släkting ägde en fastighet bara ett par hundra meter från vår bostad och när en lägenhet blev ledig, fick mina föräldrar hyra den och jag följde med. Men mitt leverne på fritiden var lite för häftigt enligt min pappa, min första riktiga fylla innebar blackout! Gänget på mopeder, drog ut till en kompis föräldraras sommarstugs. Langad sprit hade vi fixat, känslan att jag tömde min flaska är klar. Jag slocknade, men tydligen hann jag med lite annat också. Vi ställde kosan hemmåt när ljuset var på väg upp i sommarnatten. Plötsligt blev vi röksugna. Men tändstickorna hade vi gjort slut på ute vid stugan. Så då blev det att ta lite trassel från verktugslådan på mopeden. Lossa bensinslangen och droppa lite bensin på trasslet, utnyttja gnistan från tändstiftet att få till lite eld.
Ett hastigt uuvaknande av en ilsken pappa, "var i helvetet har du varit i natt?" Utanför stod mopeden med lera upp över halva hjulen. Jag rusade upp mot slasktratten och la en pizza som det blev att heta när Ugglas låt blev uttrycket för att spy efter en fylla. Jag kunde inte vara hemma så jag drog iväg till Sävstaås travbana, där skulle Jockie Bonnier göra världens race. Jag mötte gänget och frågade var min ständiga kompis var (inga mobiler att snacka med varann på den tden), " det borde du veta att han inte får gå ut sönderslagen som han är, du gav han ju en rejäl omgång." En märklig tanke att jag en gång i livet gjort en sån sak. Det var väl första tecknet på det som fick lov att behandlas 1995!
Konfontrationen med pappa, fick mig att fundera på att komma iväg från Bollnäs. Tänk om han vetat att jag lånade älgstutsaren på nyårsafton. Stilade inför flickorna med att ute på Varpens is skjuta salut. Ulla Rönn var en gummijänta som var med. Gummijäntan uppträdde i parkerna med sin elastiska kropp. En tid då flickor var det enda man hade i huvudet.
Men jag kände att jag ville stå på egna ben! Sökte till ASEA:s Industriskola och fick anställning med utbildning till Maskinelektriker. I april 1961 packades resväskan ich jag drig iväg.

Mötte ett gäng grabbar som skulle hitta sina livsstilar. Komna från större delen av landet. Så synd att man tappar kontakten. Bara en som finns på min Facebook Charles Swenson och ena sonen till värdparet i Västerås.
När kursen startade hade man inte bostäder färdiga till oss inne i Västerås, utan vi hamnade på en ungdomsskola i Kolbäck, med en några år äldre ASEA medarbetare som en slags föreståndare. Man kom helt oförberedd på att klara sig själv. Visst vi hade vår "föreståndare", men det mesta fick vi grabbar lista oss fram till själva.
Att möta våren som 17 åring i Kolbäck var ju spännande. En otroligt fin bygd. Jag brukar ha livet och händelser inpräntat i mitt huvud, men här saknas ganska mycket känner jag. Minnena från Folkets Park med "Jerka" Jerry Williams och den generationens artister finns där. Promenaderna utefter kanalen.
Midsommarfirande var väldigt speciellt. Vi var ett gäng som hade bestämt oss för att göra det vid Strömsholms slott om jag inte minns helt fel.
Det var en promenad som hette duga. Har för mig att vi tog oss över kanalen från skolan så vi kunde gå via Mölntotp och Vallby. Ryggsäckarna var lastade med klirrande glas.Bra att tvingas tänka tillbaka och minnas vilken roll livet har haft. Man har inte alltid varit så städad som man vill göra gällande. Det var långa och blöta promender. Minns att jag var väldigt blöt om fötterna på vägen hem. Skulle vilja minnas så mycket mer. Det var väl innehållet i flaskan som gör att jag inte kan få fatt i det. En svag aning om att jag höll om en flicka på promenaden hem.
Vår s.k. föreståndare åkte Scooter. Att göra det på grusväg är inte det lättaste. Han tappade fästet i gruset och gjorde en våldsam vurpa, inlagd på sjukhus sista tiden för oss i Kolbäck.
Så blev det flytt in till Hammarby, Västerås. Sigfrid Edstöms gata.


Vi på Sigfrid Edströms gata

Promenad Kolbäck-Strömsholm

Inackorderad på ett "pojkhem", tillsammans med 11 andra grabbar. Mat och husrum och en mindre lön stod företaget för! Min tredje fylla gav samma slutpunkt som första. En lördagkväll, festade jag och några kompisar i en lägenhet in mot stan, det flödade med alkohol och jag fyllnade till ordentligt och fick för mig att jag skulle gå hem till pojkhemmet. Men på väg över gatan så kliver jag ut framför en bil som stannar med tjutande bromsar. Vaknade/nyktrade till i armarna på ett par poliser! De ville ta mig in till stationen för häktning. Men det skulle varit katastrof för mig. Slut på skola och hemskickad till föräldrarna! Lyckades övertala att de kunde lämna mig vid pojkhemmet! Stilla smög jag in! Oupptäckt! När man ser tillbaka på tiden vid pojkhemmet känner man en förtröstan att fått en så bra tid med riktigt goda kompisar. Vår föreståndarfamilj var helt underbar. Man fick ju veta hur grabbarna i grannhusen upplevde vissa saker. Vi kom från i stort sett hela Sverige. Örnsköldsvik i norr till Mönsterås i söder och två Isländska killar som var lite äldre än vi övriga.
Skolan styr upp väldigt mycket av tiden. Men närheten till ungdomsgården gör ju att man snabbt växer in i tonårsgängen och det andra könet blir det största intresset. Så börjar raggarlivet locka. Skaffa körkort, har svårt med backningarna i PV:n. Så när uppkörningen skulle göras hade hag tränat backningen väl och valde att backa in på den parkering jag fick tilll uppgift att göra. Resan hem till körskolan blev en skräckresa. Damen som körde gjorde sin 25 uppkörning. Vid en trevägskorsning (vänstertrafik) en högersväng, får vi möte med en lastbil att vi hinner undan är tack vara lastbilsförarens kraftiga inbromsning. Jag och besiktningsmannen bara skakade av skräck. Väl framme vid körskolan vänder han sig direkt till mig och säger att jag är godkänd och att han vill prata med mig inne på kontoret. Kan höra hans upprörda röst när jag lämnar bilen. Väl i samtal på kontoret får jag beröm för att valt att backa in på parkeringen. Han hade fått upplysning om mina problem med nacke och backandet. Min första körning blir i en kompis Opel Kapitan Diplomat. Dansresa till Avesta, sätter mig i klistret man reder ut. Halkan gör det väldigt riskfyllt för en ovan förare, speciellt vid den tiden då vi körde på vanliga sommardäck året runt.
Jag upplevde tiden vid ASEA som väldigt givande. Fick en god uppfattning om hur stor skillnad det kunde vara mellan basar på de olika löpande banden. Var tredje månad får vi skifta praktikplats de två första åren. Hur kommer det sig att en man kan vara en jävel som arbetsledare vid ett band på Mimer och vara toffel bredvid frun som föreståndare på grannpojkhemmet i Hammatby. Men inte bara under arbetet såg man skillnader mellan personer och klasser. I NTO-gården hade jag lärt mig bjuda upp och fått lära mig hyfs och fason. Dansen och dansbanan var jag van vid hemmifrån Långnäs parken i Bollnäs. Ställer in sig på att få en stimmulerande kväll på Rotundan, kanske nån man dansat med ute i Kolbäck finns där. Vad är det här? Fyra grupper på dansgolvet! Jag tar modet till mig och kliver ut för att bjuda upp."Får jag lov"? HHMMM, dig dansar jag inte med, håll dig till jobbarflickorna". Jag hade råkat gå till guppen kontorsflickorna, hemmahörande på Ottar, Nore och Melker-kontoren, det fina folket. I parken kommer man i kontakt med jazzen. Glenn Miller, Louis "Ludde" Armstrong, Glenn Miller, Maynard Ferguson, Charlie Parker & Dizzy Gillespie, Gene Krupa att få chansen att lyssna till de här musikerna live, det har satt sina spår.
Mer och mer hamnar jag mot tester av maskiner. Ute på verkstaden Örjan ser jag den nya avdelningen för aluminiummotorer växa upp. Patentent var egentligen ett Hägglunds patent som ASEA kommit över vid övertagandet av delar i företaget. Om jag återberättar det jag fått höra så handlar det om att ASEA ägde distributionsvägarna och man ville åt Hägglunds bandvagnar och annat försvarsmaterial. Man ströp distrubitionen och Hägglunds fick ekonomiska problem. Produktion av alluminiummotorn lades i malpåse. På 50-talet byggdes en ny fabrik för elmotorer. Men inget om ekonomiska problem i början på 60-talet, eller övertagandet av motorfabriken i Ö-vik finns det att läsa om på nätet. En Italiensk el-motor tillverkare satte upp en fabrik för att tillverka alluminiummotorer i början på 60-talet. ASEA placerade en liknande fabrik intill den italienska. Vore så intressant att veta alla detaljerna runt det jag har hört från olika håll genom åren. Jag vill inte hävda att det finns sanning i det här. Men makt och maktspel har ju förekommit, på många sätt i vårt land och övriga världen. Många vill ju kalla det korruption. Inte samma typ av korruption som är vanlig i flertalet andra länder.
Jag har tillsamman med rumskompisen, flyttat ut på stan i hyrd lägenhet. Han är ägare av en VW 1300. Vasaloppet 1963 hamnar vi i Östnor hos min brevvän Britt-Marie Norlin. Vi är på dans i Östnors bygdegård, ska skjutsa hem en vän Cissi till Selja, Karl-Erik väljer att gå och lägga sig. Jag och flickorna åker. Klockan är snart 03, fortfarande en del trafik. Vid dåvarande badhus korsningen Vasagatan - Hantverkargatan kommer en Isabella flygande fram från Smidjegrav, jag kan inget göra för att undvika en kollision. Flickorna blir förda till lasarettet och jag blir förhörd av polisen. Jag blåser grönt, medans föraren av andra bilen inte gör det. När förhöret är avklarat får jag världens resa upp till lasarettet i polisbilen. Jag minns så väl överfarten av järnvägen i Mora-Noret, numera cyckel och gångväg mellan Vikmansvägen och Lasarettsvägen. Blåljus och hastighet över 50 Km, jag var rädd. Framme vid lasarettet blev det prat och kram av polismannen vid min sida. Effektivt hade de fått mig att glömma smällen strax innan. Det blir ett snöpligt slut på helgen. Att komma hem med Britt-Marie omplostrad och tvingas berätta för Karl-Erik att vi inte hade någon bil att åka i hem till V-ås, utan får lov att ta tåget.
Så kommer kraftverksbyggandet in i mitt liv igen. Hamnade på Emaus fabriken som testare och hade att göra med bl.a. generatorn till Åsens krafverk. Byggt 400 m från vår bostad mellan 1956 och -59. Var även med och testade vätgasgenerationer som skulle till New Zeeland.
Under tiden har jag blivit med en Volvo PV 444 1951. Köpt tillsammans med en kompis. En historia värd ett eget kapitel. Ger mig än idag dubbla skuldkänslor. Köpet var inte populär sett från mina föräldrar, även om jag såg till att komma hem oftare. Min ekonomi var ju inte den bästa och det innebär att jag inte helt kunde ersätta honom. Bilen stog på mig och han hade gjort en miss med trimmad moped och kunde inte få sitt körkort. När han får det så har han ekonomi att skaffa sig en Yankee. Jag blir ensam om PV:n flickorna som jag börjar dejta bygger inte något. Hälsat på Britt-Marie i Danderyd, men lyckas bara göra mig till en tönt. Hon hade tydligen erfarenhet. Men lyckades inte få mig att lära läxan. Innan examen vid Industriskolan var det dags att börja lumpen. Lumparlivet har ju sina poänger. Insatt i 3:dje pluton, testen hade gjort mig passande till chaufför med inriktning mot brand, & räddning. Soldatutbildningen hade sina händelser. Vi hade en härlig överfurir, hans specialuttryck gillades inte av all, som klantkukar. Men så hade vi en furir som var en riktig skitstövel. Jag hade inga problem med honom men såg hur andra hade. Plutonen gjorde allt på bästa sätt när våra överfurirer hade befäl över oss. Uppställning på kaserngården och sträng marsch mot skjutbanan, efter tillsägelse av kapen så blev uttrycket, "håll takten klantpenisar". Väl framme så fickvi höra om vi gjort ett bra arbete, för då sa man sed och det blev en riktig avkopplande paus. Med furiren var det alltid något problem som dök upp för någon av grabbarna. Han hade sina sk rötägg, som han skapade. Då jag inte hade smittkoppsvaccinerat mig så fick jag lov att göra det. På eftermiddagen kallades vi ut på en skogsbrand i Järlåsa. Vår furir skulle leda oss, släckningen var inga större problem. För mig själv blev det jobbigare och jobbigare, vaccinationen gjorde sig gällande, febern steg. Timmarna förflöt mörkret kom och vi hade släckt branden och skulle ta oss tillbaka till Järlåsa. Menvår furir hade inte förågan att leda oss år rätt håll. När han för andra gången var på väg att leda oss åt motsatt håll mot samlingsplatsen då protesterade jag och fick genast en kille med mig och alla andra gav oss stöd. Det gjorde furiren rasande, men vi gick raka vägen mot bussen. Fick komma hem i skaplig tid. På morgon uppställningen säger kapten att han vill inte höra att någon sjukskriver sig för då ställer han in den belöning vi ska få efter ett väldigt bra utfört jobb. Jag hade en väldig inflammation i vaccination såret, så jag gick upp på sjukan. Där konstaterades 40 graders feber. Jag blev inlagd, trots mina protester. Men det skulle inte påverka belöningen, sa kapten när han kom in och hälsade på. Tre månader går fort när man har roligt. Under den här tiden blev det några man blev riktigt goda vänner med. En var Åke Byström från Kramfors. Hans raggarbil var ett föremål några satar från tidigare kull skulle roffa åt sig. Men Åke blåste dem, de hajade inte att han tagit ut tändrotorn. Sa att den var svårstartad och de drog Plymothen runt, runt, på flottiljen, tils de gav upp!
Behephan mot Hydrocobalamin 
Leif säger -"bli medlem". En kamp mot B12 brist! Vård och symptom vad gäller B12
Produkter för energi och
mental hälsa!
Vad vill Leif med det fortsatta livet Kampen hälsa arbete
  Tre års kamp mot vården!  
Spel, lotterier
Trading
Penningtransaktioner Lån Donation
Dating


Internets bästa produkt!

LiveGood är förmodligen den bästa produkten du kan prenumerera på. Genom medlemskapet i företaget, som ger avkastning. För en engångsavgift på $50 och därefter medlemsavgiften på $10 per månad. Så får du en egen webbsida, egen aktiveringssida, tillgång till de lägsta priser på de riktigt högkvalitativa produkterna, möjligheten till passiv inkomst (det finns inga aktiveringar, inga skyldigheter att köpa eller sälja något, etc.) matchning bonusar, aktiva inkomster (om du så vill), regelbundna webbinarier (svenska, engelska mm), teamsamverkan, möjligheter till konsultation med experter på olika områden, medlemskap i privata grupper, mycket mer.


Det är den enklaste affärsmodellen, som aldrig tidigare existerat och skapat för alla.

”When you wait, you don´t create” https://www.LiveGoodTour.com/FOTOrd