Fem allvarliga försök!

Från 1976 fram till 1993 gjorde jag fem allvarliga suicide försök. Idag har Fass tagit bort varningstexten från medicinen Imovane, som upplyser om att den är suicide framkallande, som funnits i dokumentationen på hemsidan, det som fanns i bipacksedeln. Jag är inte den som tidigare läste den typen av papper. Det var min dåvarande sambo som råkade läsa den 1993 efter mitt sista försök. Vid samma ögonblick jag blev utskriven från psykavdelningen här i Mora, hade jag ett samtal med utskrivande läkare. Då jag börjat inse att akoholen fått en betydande roll i litt liv hade jag sagt det till den som skötte samtalen. Då blev jag upplyst om att jag hade fått Antabus utskrivet och att jag skulle hämta det på apoteket innan jag gick hem. Så fick jag en utförlig beskrivning hur jag kunde andvända det för självmord. När jag kom hem till min sambo och berättade blev hon flyg förbannad, var beredd att ringa Dr Eva som hon kände sen tidigare. Därefter gick hon och spolade ner Antabusen i toaletten! Jag hade en kurator som jag besökte för konsultation. En dag berättade jag för honom att jag trodde att jag var beroende av alkohol. Han undrade om jag hade kontaktat AA. När svaret var nej, föreslog han att jag skulle åka förbi på vägen hem. Sagt och gjort.
AA, hade sina lokaler i dåvarande Riastugan, Jag stannar, går ur bilen för att se anslaget. Konstaterar att kl 20.00 har man möte. Vänder och på vägen till bilen möter jag en kvinna. När hon kommer upp på trappan så vänder hon sig till mig och ropar, "Tänkte du gå på möte"? -Ja, men det är ju först i kväll, blev mitt svar. "Nej, vi har nämligen vårt först middagsmöte idag och det börjar om 20 minuter. Du är välkommen in". Mitt förhållande till Gud och känslan av att möta alla citaten på väggarna, där Gud var huvudpunkten, var svår. Men jag såg tillfället, tiden och meningen i det som hände, som viktigt för mig.
Att idag blicka tillbaka och se hur händelseförloppet löpte den tiden för de första självmordsförsöken kan inte ens mitt minne ha klart för mig. Innan jag fick Imovane tillskrivet så gjorde jag först ett rop på hjälp försök och fick Propavan, som skulle lugna ner mig, sömnmedel, men mindre skadligt än Imovan. Skillsmässan var på väg och jag gjorde ett nytt allvarligare försök och hamnade på psykavdelningen på Falu lasarett. Jag hade stöd av två kvinnor jag mötte på avdelningen. Inledde ett smått försök till ett kärleksförhållande med en av kvinnorna, följde henne upp till Älvdalen, När jag kom hem låg en man i sängen intill min fru. Under tiden jag var inskriven i Falun ordnades det med lägenhet, som jag kunde flytta in i efter den vistelsen. Del i huset, gav mig ju en start som fick mig att känna tillförsikt. Fick hjälp att få ordning i lägenheten av den andra kvinnan. Så många år det har gått så funderar man vad är det som gör att man väljer att inleda något med en person. Den jag valde hade verkligen stora problem med psyket. Min ekonomin var ju en katastrof. Då också! KAS, Kontant Arbetsmarknads stöd, var min enda inkomst. 56 Kr - skatt fem dagar i veckan. Räckte inte ens till hyran av lägenheten. Anmälde mig till KomVux i Orsa, Kom in i slutet på första terminen, då det ansågs att jag hade kunskaperna genom ASEA:s Industriskola och Fotoskolan som motsvarade det man läst under terminens gång. För mitt första studiemedel så anmälde jag mig till körskolan för att ta C, D och E-kort. Med valet av studier fanns inte tid för jobb. Under tre och ett halvt år läste jag in 3-årig Gymnasiet Ek-linje och 1-årig Kontorsutbildning med datakunskap, Gymnasi Psykologi på distans, 60 högskolepoäng distans. Var dessutom elevrådets ordförande. Under den här tiden hade man satt in Imovan och andra psykofarmaka. Så de hjälpte mig väl att klara av den mentala delen. Ekonomin blev ju inte bättre och tiden för KAS hade grävt ett hål i den. Mina föräldrar hjälpte mig att köpa ett hus. Fruset värmesystem och vattenledningar inomhus. Så i studierna började jag riva och reparera. Tog min student examen och den 1-åriga kontorsutbildningen. Sökt jobb via arbetsförmedlingen, inget resultat. Gick till taxi och fick jobb. Mitt mående började nu bli påverkat av medicineringen, som jag kan se det idag. I perioder fick jag lov att sjukskriva mig för att få ordning på dagarna. Vid en sådan sjukskrivning kom chefen förbi, jag råkade vara ute och promenera för att få en bättre känsla. Han stannade bussen och vi satt och pratade en bra stund. Han åkte och jag gick in till min ensamhet. Det jag minns idag, är att jag kort vaknad upp och det stog människor på knä runt mig. Sen vaknade jag upp på lasarettet. Chefen hade sett hur dålig jag var och bad ett par kollegor åka förbi och se hur jag mådde. Det är anledningen till att jag sitter här i dag och sammanfattar mitt liv. Insikten att jag hade anledning ändra saker i livet kom dels genom den kvinnliga läkare jag fick på medicin, där jag hamnade. Vid slutsamtalet sa hon något som verkligen fick mig att tänka till. "Vad feg du är!" Vad säger hon? "Du tar den enkla vägen att komma ifrån dina ynkliga problem, du har två barn som i all sin framtid kommer att anklaga sig själva för att du tar livet av dig. För det ska du veta att dom kommer att lägga skulden på sig själva." Tanken som såddes, fick mig att känna att jag inte ville utsätta dem för det. Bankades in i mitt sinne. Dom var ju mitt allt. Självmord var inget för mig i framtiden. Jag ordnade så att jag satte upp ett nytt hus med alla bekvämligheter, på den rymliga tomten. Började komma ut på dans, därigenom mötte en kvinna som inte ville ha ett fast förhållande. Så jag kände mig fri att se mig om efter någon annan och mötte en där det i stort sett sa klick på en gång. Det visade sig at vi hade en del gemensamt, kopplat till min flytt till Dalarna 1956. Vi hamnade som hyresgäster i byn Garberg. Flyttade in i ett hus som hon tre månader tidigare flyttat ut från. Sett henne i kiosken i byn under sommaren vid de tillfällen vi var "hemma", eftersom vi bodde i en skogskoja mitt i kraftverksbygget Trängslet innan skolan började. För att klara av den kom vi att bo i en tvättstuga vid Åsenbron. Men vi hade mötts genom engagemang i privatradioklubbar i Mora långt senare. Jag var ordförande i en, hennes fd. man i den andra. Samtal om en sammanslagning av klubbarna slutade i osämja från hans sida! De var skilda, hon hade gått ur en skilsmässa med fyra saker i sin ägo. Vi fann varann. Allt gick väldigt fort. Jag kom hem till henne efter jobbet, med taxin som bakjour. Skulle få dottern att sova så vi låg och pratade i sängen. Somnade med dottern emellan oss. På morgonen när jag ska åka säger dottern. "Du kommer väl tillbaka ikväll". Så blev det och totalt 35 år tillsammans.
Dom flyttade ut till mig i nybygda huset.
Vi jobbade hårt för att få ordning. Byggnadslovet inkluderade trekammar brunn för avloppet. Plötsligt kommer miljönämden med ett avslag på det och jag tvingades koppla upp mig mot byns förening för vatten och avlopp. Min budget föll totalt. Vi fick lov att sälja huset. Vid den tiden hade jag slutat min anställning på taxi. Arbetstiderna hade blivit för pressade. Full arbetstid per månad, plus 156 timmar obetald passning, som krävde att man skulle inställa sig på 20 minuter. Betydde att man borde vara i unniform ständigt den tiden. Några pass, innebar att jag fick lov att köra, 15 timmar utan rast. Anmäldes till facket enligt önskemål från kollegor. Men i slutändan stod jag ensam. Innabar att stämningen från en arbetande delägare blev ohållbar att hantera. Jag tog min hatt och gick.
Köpare av huset blev min fd. chef. Vi hade köpt ett hus som var besiktat fuktskadat. Ett sjyst marknadsvärde hade legat på 350 till 400.000 Kr vi köpte för 175.000. Vid inflyttningen fick vi brand i motorrummet på bilen.
Vi startade en rejäl reperation. Ut med alla golv i sutterrängvåningen, rev ut allt i badrummet, nya ledningar, golv och väggmattor, satte kakel. Det skulle ju torkar ut i nedervåningen. Så grävdes det upp runt huset. Känner mig än idag skyldig mot Snees Yngve. Ekonomin rasade då i inte kunde låsa lånen utan räntan rasade iväg till 17%. Under tiden hade jag en tjänst som dataopperatör vid ett företag i Stackmora. Energica var ett New Age företag som gav ut böcker och tidskrifter om just den typen av innehåll. Jag hade väldigt god kontakt med Per Frisk-Seglish. Jobbet jag utförde uppskattades av honom.Men frun ville stoppa min vilja och Pers önskan att ta hand om den grafiska fotograferingen. Vilket frun visade klart att jag inte skulle syssla med. Fann att jag inte skulle bli kvar som bidragsbetalande medarbetare. AMI enledigade mig för att skicka mig tillbaka till en AMU utbildning till svetsare. Utanonserade tjänster på WiBe var inte för mig enligt en av de personalansvariga då jag varit kopplad till IB-registret. Av ren vrånghet krävde jag att jag skulle få fortsätta på Energica. Att komma tillbaka och bli placerad i garaget och inte få vara delaktiga med övriga medarbetare var ju verkligen ett hån. Det var ju bara en person som var chefen bakom det. Personalen på AMI och facket tyckte att jag skulle få gå som arbetssökande med stöd för att se om starta eget var möjligt. Jag utvecklade en ide om ett reklamförlag. Men en av Af:s medarbetare som fick ta hand om mig hindrade min ansökan genom att sabbotera vissa ansökninghandlingar. Letade reda på en gammal budget som jag och handläggaren för starta eget hade gjort om för ny behandling. Fanns privata önskemål om den lokal som var avsedd. Från Af:s handläggare.
Vi tvingades sälja det halv repererade huset. Hade höjt värdet från 175.000 Kr (inköpsvärdet) till 550.000. Fick en vinst på 60.000 Kr som gick till att rensa de skulder som låg kvar på det personliga planet.
Jag gick fortfarande på medicinering och intaget av alkohol blev mer påtagligt. Att lyckas hålla ihop och fotsätta känna den kärlek som fanns mellan min sambo och mig. Det är svärt att förstå idag. Hon hade ett enastånde tålamod och en väldigt stark kärlek till mig. För runt oss blev det väldigt rörigt. En period jag inte kommer att utveckla hur andras påverkan blev den sak som styrde vårt liv. Kan inte bortförklara mitt eget beroende! Som först 1995, två år efter att jag fått B12-vitamin att förändra mitt mående. Under den perioden mitt sista suecid försök. Beskrivet på annan plats. Utskrivningen visar vad en läkare kan göra för att uppmuntra till just detta. Antabus som ett medel att avsluta en alkoholists liv, Suecide förslag!